Alla växt-, jord- och rotdelar av dessa växter skall hanteras separat för att inte spridas vidare. Invasiva arter som till exempel björnloka, lupiner och parkslide sprider sig snabbt både via frön, rötter och växtdelar och kan orsaka stora skador på fastigheter, vattenledningar mm.
Invasiva växter får absolut inte lämnas i containrar för restavfall eller trädgårdsavfall (Trädgårdsris, Gräs & Löv) på återvinningscentralen eftersom vi krossar restavfall innan förbränning och det innebär risk för spridning av växtdelar.
Mindre mängd invasiva växtdelar (max 5 säckar) kan lämnas i särskild container på återvinningscentralen efter dialog med åvc-personalen. Växterna skall vara väl inplastade i dubbla säckar eller byggplast utan hål som har tejpats så att växtdelar inte kan spridas. Större mängder från företag och privatpersoner lämnas inplastat på Sobackens avfallsanläggning mot en mottagningskostnad, kontakta vågen på Sobacken före besök.
Invasiva växter måste brännas i avfallspannor som ej kräver förbehandling eller krossning av avfallet. Vår panna kräver förbehandling, så förbränning sker i avfallspannor lämpade för denna typ av avfall.
Parkslide är en stor 50-250 cm hög, flerårig, snabbväxande ört med ett bambuliknande växtsätt. Den är ljust grön eller rödbrun, har stora ovala blad 5-15 cm och vita blommor, den blommar sent på sommaren eller tidig höst. Växten sprider sig via långa jordstammar som kan bli 5-6 meter långa och växer ca. 1 meter per år. Rotsystemet utsöndrar ett ämne som är giftigt för andra växter. Delar av växten kan utvecklas till nya plantor och på så sätt sprids arten lätt vid flytt av jordmassor.
Parkslide kan sprida sig genom så små bitar som 0,7 gram, dessa kan växa upp till nya plantor.
Parkslide har en förmåga att överleva även när man försöker elda upp dem. Det är svårt att säkerställa att de minsta rotfragmenten bränns upp helt. De behåller sin livskraft under lång tid, troligen flera år.
Björnloka blir ofta 1–3 meter hög men kan bli upp till 5 meter. Bladen är oftast ca 1 meter breda. Den fem till tio centimeter tjocka ihåliga stjälken har tydliga längsgående räfflor med en gles och styv behåring, stjälken har ofta röda fläckar. Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden negativt då den snabbt breder ut sig och kväver övrig vegetation. Den sprider sig med frön som till exempel blåser iväg eller finns i jordmassor som flyttas.
Jättelokan utgör även en hälsorisk då växtsaften hos arten i kombination med solljus skapar skador i form av blåsor och sår på huden. Använd därför alltid skyddskläder och skyddglasögon om växten behöver hanteras/flyttas/packas in.
Gul skunkkalla hör till kallaväxterna och har 30 till 150 cm avlånga, blanka blad med korta skaft i rosetter från jordstammen. Den kan växa i stora bestånd och blommar vanligtvis i maj med gula blommor. Blommorna har ett skålformat hölsterblad runt blomkolven. Hölsterbladet som lossnar en tid efter blomningen, kan bli upp till 45 centimeter och har grön spets. Kolven har små gulgröna blommor som luktar kvalmigt, men inte så illa som namnet kan antyda. Efter blomningen bildas grönaktiga bär på blomkolven.
Blomsterlupin kan bli 50 till 120 cm hög och bladen har långa bladskaft med 9-18 lansettlika småblad som är 7–15 cm långa och 1–2 cm breda. Blommorna sitter i en ensam lång klase som är 6 till 40 cm lång och har upp till 200 blommor. Blomfärgen varierar men är vanligen blå och rosa. Vita och violetta blommor är också frekvent förekommande.
Arten är en ettårig ört och har påträffats upp till 2,5 meter hög och blommar i juni–juli med stora rosa eller vita blommor. Jättebalsaminens frukter spricker upp och slungar ut fröna när de är mogna vilket bidrar till artens höga spridningsförmåga. Detta kan transportera fröna flera meter från moderplantan.
020-97 13 00
Felanmälan för fjärrvärme, fjärrkyla, biogas, vatten och avlopp kan göras på telefon dygnet runt.